SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1912  
BJÄBBIG bjäb3ig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[afl. af BJÄBBA, v.; jfr sv. dial. bjäbbog (Vendell Ordb. ö. östsv. dial. (1904))]
(hvard., mindre br.) som (i allm. l. gärna) bjäbbar (se BJÄBBA, v. 2), ”mopsig”, näbbig; om person l. om ord, yttrande, ton, uppträdande l. dyl. (Thorild) tyckte hans (dvs. Kellgrens) sångmö vara blott en täck småtärna, .. någongång söt, alltid nätt, ofta påflugen och bjäbbig. Atterbom Siare 4: 181 (1847). SAOL (1900).
Spoiler title
Spoiler content