publicerad: 1912
BJÄBBIG bjäb3ig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
(hvard., mindre br.) som (i allm. l. gärna) bjäbbar (se BJÄBBA, v. 2), ”mopsig”, näbbig; om person l. om ord, yttrande, ton, uppträdande l. dyl. (Thorild) tyckte hans (dvs. Kellgrens) sångmö vara blott en täck småtärna, .. någongång söt, alltid nätt, ofta påflugen och bjäbbig. Atterbom Siare 4: 181 (1847). SAOL (1900).
Spoiler title
Spoiler content