SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1912  
BJÄLA, f.
Etymologi
[till BJÄLA, v.; jfr sv. dial. bjala, skvallerbytta (Nilén Allmogem. i Sörb. (1879))]
(†) person som är lösmynt, pladdrar l. skvallrar. Biäla .. den såm aldrigh kan hålla vthi sigh någhot lönlighit. Axehielm Lex. sueogoth. (c. 1630).
Spoiler title
Spoiler content