BJÄLK, sbst.2, r.; best. -en.
(i Finl.) koll.: bjälkar. Till utskeppning bestämda plankor, bräder och bjelk. FFS 1859, s. 362. Firman hade .. emottagit betydande order på holländsk bjälk. Ahrenberg Stockj. 167 (1892). — Anm. I följ. språkprof står biälk sannol. i st. f. biälkar, i det att ändelsen är att supplera från det efterfölj. sparrar: Will han bygga tar han där (dvs. af aloen) / Så mycket wärke han begär / Till biälk och sparrar. Brenner Dikt. 1: 225 (1713).
