SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1912  
BJÄLLRA, v.1 -ade.
Etymologi
[sv. dial. bjällra; trol. sekundär bildning till BJÄLA, v.]
(†) prata, pladdra, skvallra. Nu kommo bjellrande slädar och en mängd främmande menniskor med bjellrande tungor. Knorring Förhoppn. 1: 285 (1843); jfr BJÄLLRA, v.2
Särskilda förbindelser:
BJÄLLRA OM. (†) prata om, skvallra om. Si liket gaf mej en tölfskilling i morse, för att jag inte skulle bjellra om hvem som skickat mej. Jolin En kom. 106 (1845).
BJÄLLRA UR SIG. (†) prata om, skvallra om. Vore jag et dumhufvud, .. så skulle jag strax bjälra ur mej altihop. Schröderheim Opt. 97 (1794).
Spoiler title
Spoiler content