SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1912  
BJÖRNKLO bjœ3rn~klω2, i södra Götal. o. på Gottl. äfv. bjœr3n~ (bjö`rnklo Weste), r. l. f.; best. -n; pl. -r.
Ordformer
(biörna- Var. rer. 57 (1538), Franckenius Spec. A 2 a (1638, 1659) m. fl. björne- B. Olavi 145 a (1578), Fischerström 2: 67 (1780) m. fl.)
Etymologi
[jfr d. björneklo, holl. berenklauw, t. bärenklaue]
1) i eg. bem.
a) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] klo på björnram. Lind (1738). Sahlstedt (1773). Dalin (1850). Den som vill rifvas med vargar, bör hafva björnklor. Sv. ordspråksb. (1865); jfr b. Fornv. 1906, s. 215.
b) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (†) björnram. Biörne Kloor kokade medh sött eller surt Sodh, eller medh Senap förtärde är een kostelig Spijs. I. Erici Colerus 1: 394 (c. 1645). Verelius Ind. 153 (1681). Juslenius (1745). jfr: Björnklo .. Klo på björn; del af en Björnram, för hvilket ord det dock stundom tages synonymt, men orätt. Almqvist (1844).
2) [i bet. b har namnet sannol. lånats från a; jfr anm. under b. I bet. a har benämningen, liksom BJÖRNRAM, sbst.1, i bet. 2 a o. BJÖRN-TISTEL, kanske föranledts af akantbladens likhet med björnramar. Möjl. har ordet i bet. a o. b, resp. BJÖRNRAM, sbst.1, i bet. 2, gifvit anledning till andra med BJÖRN som första ssgsled bildade benämningar på växter, hvilkas blad mer l. mindre påminna om bladen hos Acanthus o. Heracleum, ss. BJÖRN-DILL, -FLOKA, -LOKA, -PIPA, -ROT, -STUT, -STÖT] benämning på vissa växter.
a) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (individ l. art af) växtsläktet Acanthus Lin., akant; jfr BJÖRNRAM, sbst.1 2 a. Var. rer. 57 (1538). B. Olavi 145 a (1578); jfr anm. under b. Biörnekloo (Acanthus). Schroderus Comenius 135 (1639). Rudbeck Hort. bot. 2 (1685). Retzius Flora Virg. 9 (1809). G. Löwegren hos Lindgren Trädg. 6: 7 (1876). Kring deras (dvs. bägarnas) handtag rundt han (dvs. konstnären) dragit en slinga af björnklo. J. Paulson i Till M. Weibulls minne 3: 11 (1903). — särsk. (†) i förb. välsk björnklo. Franckenius Spec. A 2 a (1638, 1659).
b) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (individ af) växtarten Heracleum Sphondylium Lin.; jfr BJÖRN-FLOKA, BJÖRNRAM, sbst.1 2 b. Lex. Linc. (1640; under spondylium). Bromelius Chloris 111 (1694). Lind (1749; under bär-wurtz). Serenius I i i i 3 a (1757). — särsk. i förb. gemen björnklo. Franckenius Spec. A 2 a (1659). Anm. Denna växt användes fordom i medicinen ofta i st. f. akanten (jfr Linné Flora nr 243 (1745, 1755)); den kallas också af äldre förf. Acanthus germanorum l. germanicus (se Franckenius Spec. A 2 a (1638, 1659), Tillandz A 6 b (1683), Bromelius Chloris 111 (1694)). Det är därför omöjligt att afgöra, om ordet i äldre läkeböcker har bet. a l. b.
c) [benämningen kanske föranledd af blommornas likhet med björnklor] i pl.: (individ af) växtarten Lotus corniculatus Lin., käringtänder. Bromelius Chloris 117 (1694). Linné Flora nr 675 (1755; anfördt från Dalsland). Kiäringtänder, Biörnklor, Giöksmör, Gulhane, Kattklor, Lotus corniculatus är et godt boskapsfoder. Rothof Hush. 241 (1762). Retzius Flora oec. 425 (1806). Normalfört. ö. sv. växtn. 55 (1894).
Ssgr: A: BJÖRNKLO-BLAD30~2. särsk. till 2 a. Man fann Björnklobladens skapnad så behagelig för ögat, at man med deras afbild klädde Kapitelerne på Colonnerne. Retzius Flora Virg. 9 (1809).
-ÖRT~2. (-klos- Nicander)
B: BJÖRNKLOS-ÖRT, se A.
Spoiler title
Spoiler content