SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1913  
BLIDKELIG (bli`dkelig (med) ĭ Weste), adj.; adv. -A (Lex. Linc. (1640)).
Etymologi
[afl. af BLIDKA]
(†) som kan blidkas, försonlig. Lex. Linc. (1640). Schenberg (1739). Weste (1807). Kindblad (1867). — jfr OBLIDKELIG.
Spoiler title
Spoiler content