SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1916  
BLOMMERANT blωm1eraŋ4t, adj. -are; n. o. adv. =.
Ordformer
(blomer- U. Hiärne (1665) i Förh. o. upps. 20: 381, Levertin Sv. gestalt. 24 (1903) m. fl.; blommer- Växiö rådstur. prot. 1717, s. 236, Ekbohrn Främ. ord (1868) m. fl. bleumour- Stråle Alingsås manuf. XCI (cit. fr. slutet af 1600-talet), G. Dalin (1871). bleumer- Spak Upplysn. om fanor 11 (cit. fr. 1674), Ågerups arkiv Handl. fr. 1750; blömer- Möller (1745; under bleu). blumer- Hush.-bibl. 1757, s. 275)
Etymologi
[efter fr. bleu mourant, blekblå, matt ljusblå; jfr ä. d. blommerant, nt. blömerant, blümerand, holl. bleumerant, t. blümerant. Vokalen -o-, skrifningen -mm- samt bet. II bero på anslutning till BLOMMA]
I. [jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. fr.] (†) mattblå, blekblå. U. Hiärne (1665) i Förh. o. upps. 20: 381. En väll conditionerad Rese-Vagn in uti klädd med Blomerant Kläde. Dalin Arg. 2: nr 47, s. 8 (1734). Den commenderande Officeraren af Fortification bär på Hatten en Ros af blomeranta Band. Brandordn. f. Gbg 1748, s. 85. Hush.-bibl. 1757, s. 275. Möller (1790).
II. blommande, blomstrande.
a) [jfr motsv. anv. i nt.] (föga br.) betäckt med blommor, blomstrande, blommig. Sommaren .. / Blomerant som kattun. Sehlstedt 3: 6 (1867).
b) (hvard., föga br.) bildl.
α) om utseende: blomstrande. Blommerant, som har friskt utseende och god färg. Ekbohrn Främ. ord (1868). G. Dalin (1871).
β) om språk, stil o. d.: rik på blommor (se BLOMMA, sbst. 3 h), blomsterrik. Allahanda blommeranta poesier. Sturzen-Becker Sv. skönlitt. 181 (1845). (J. Fabricius) skref .. en lätt löpande, blott allt för blomerant prosa. Levertin Sv. gestalt. 24 (1903).
Ssg: (I) BLOMMERANT-BLÅ. (†) Musicanter uti blomerantblå .. kläder. S. Agrell (1710) i Karol. krig. dagb. 5: 129.
Spoiler title
Spoiler content