BLOMMERAD blωme4rad, i Sveal. äfv. -e3rad2 (blomme´rad (med) sl(utet) o Weste; blommèrad Almqvist), p. adj.
(numera föga br.)
1) [jfr t. geblümt, geblumt, beblümt, beblumt] motsv. BLOMMERA 1: med blommigt mönster, blommig; jfr BEBLOMMA 2. Brunt blommeradt flogel (dvs. sammet). N. Sjöberg i Fataburen 1907, s. 87 (efter handl. fr. 1546). Blomeret samet. G. I:s reg. 24: 459 (1554). En sijdh blomerat Vnderkiortil. Schroderus J. M. cr. 182 (1620). Blomerade, randige och façonerade Tyg och Band af Guld, Silfver och Silke. Stiernman Com. 4: 1013 (1688). Blomerade gardinstyger. Sv. saml. 1: 5 (i handl. fr. 1756). Blommeradt Sidensars till en Divans-Möbel. DA 1824, nr 253, s. 10. Ett rödt, blommeradt ylletäcke. Lovén Folkl. 150 (1847). En blå, blommerad foulard till mantilj. Lundin Stockh. minn. 1: 96 (1904). — (†) oeg. Se Fjärillens .. stora, sköna, blomerada och målta vingar. Linné Præs. i VetA 1739, s. 15. — jfr BLÅ-, GRÖN-BLOMMERAD m. fl.
2) (†) förblommerad, förtäckt; bildlig. Monge vtaff Fäderna hafwa hafft stoor Lust til Allegorier och blomerat Taal. Schroderus Osiander 1: 486 (1635). Ierusalems Stadh (säges) .. vthi Gudz ord på ett blomerat sätt .. söria öfwer sine inwånares olycka. Svenonius Likpr. ö. Molsdorff A 3 b (1669). (Det) märcktes flere gångor, at (general Klingspor) .. hemligen och på ett fint och blomeradt sätt var emot Konungen. G. H. Jägerhorn (c. 1820) i Hist. arkisto 8: 149.
3) (†) förbindlig, vänlig. Den höge sänkt sin röst med en blommerad min. Bellman 6: 175 (1788).
