BLOMMARE blωm3are2, r. l. m.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr eng. a New England white rose, a perennial bloomer]
(tillfällig bildning) trädg. växt som blommar (vid den l. den tiden, på det l. det sättet). jfr: Papaver orientale, en af våra praktfullaste och stoltaste juniblommare. Abelin M. trädg. 95(1902).
