SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1916  
BLOTTA, adv.
Etymologi
[antingen urspr. böjd form af BLOTT, adj. 4, l. bildadt efter ALLENA, BARA, adv.]
(†) = BLOTT, adv. 1. Det sker .. blotta däraf, att jag aldrig kan tvinga mitt sinne därtill att blifva kär åt (dvs. i) honom. Horn Lefv. 83 (c. 1657). (Att boktryckerikonsten) nu så hårdeligen blifuer anfäcktadt .. blåtte opå Mons. Kejsers angifwande .., det ähr högst beklageligit. N. Wankijff (c. 1686) hos Schück Bokh. 104. — särsk.
a) = BLOTT, adv. 1 a β. Döpelse är icke blåtta watn allena, vtan är watn .. förbundet med Gudz ord. Handb. 1693, s. 35.
b) = BLOTT, adv. 1 b. (Han) begärade mig .. af blotta en oskrymtat och ärlig kärlek emot min person. Horn Lefv. 108 (c. 1657).
Spoiler title
Spoiler content