SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1916  
BLUNDER blun4der, sbst.1, r. l. m.; best. -n.
Etymologi
[trol. till BLUNDRA; jfr nor. dial. blunder]
(mindre br., i Finl. obr.) blund (se d. o. 3), slummer. Här är bäddadt, tag en blunder! Wennerberg 2: 173 (1850, 1882). På trapporna i ljuflig blunder / lakejer ännu snarka godt. Jensen Puschkin Onegin 24 (1889). Allesamman togo vi oss en liten förmiddagslur, åtskilliga äfven en blunder på eftermiddagen. J. Bager-Sjögren i Nord. tidskr. 1894, s. 618.
Spoiler title
Spoiler content