SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1916  
BLUNDRA, v. -ade. jfr BLUNDER, sbst.1
Etymologi
[fsv. blundra; jfr nor. dial. blundra samt eng. blunder, göra misstag; jfr äfv. BLUNDER, sbst.2; bildadt till samma stam som BLUNDA]
(†) blunda. Haffua wij tilförrene (af högmod) medh ögonen j mööte blundrat, tå kunna the nu (i döden) intet meera see. P. P. Gothus Underv. F 5 b (1590). J. Salberg (1696) hos Andersson Salbergs gram. 87.
Spoiler title