SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1917  
BLÅSTEN blå3~ste2n, r. l. m.; best. -en, hvard. i mellersta o. norra Sv. =; pl. -ar.
Etymologi
[motsv. d. blaasten, t. blaustein]
1) (†) blått mineral i allm. Lasur-Stein .. et slags blåsten, hvaraf lasur-färg gjöres. Lind (1749; under lasur-stein).
2) [jfr t. blaustein, lapis lazuli] (†) sannol.: lapis lazuli. Then hålles för then aldrabästa Guldådro, som hafwer blåsteen i sigh förmängdt. Forsius Min. 48 (c. 1613).
3) [jfr motsv. anv. i sv. dial. o. i d.] kristalliserad kopparvitriol. Linné Syst. nat. 1 (1735). Blåsten. Brukas af fältskärer i stället för lapis infernalis at taga bort dödkiöt. Dens. Beskr. ö. stenr. 44 (c. 1747). Tidskr. f. landtm. 1897, s. 285.
4) apot. Till .. etsning af ögonens bindehinnor nyttjas .. s. k. blåsten .., som erhålles genom sammangjutning af kopparsulfat, alun, salpeter och något kamfer. 2 NF 14: 994 (1910).
5) (†) af växten Indigofera tinctoria Lin. beredt färgämne; indigo. Indigo, .. Blåsten, en almänt bekant färg hvarmed .. färgas blått. Rothof Hush. 213 (1762). Taxa 14 maj 1783, s. 20.
6) en svartblå bergart som användes till byggandet af masugnspipor; pipsten. Blåsten kallas uti Roslagen en skifrig, svartblå, sandgrytig Hälleart ... Brukas uti öfversta delen på en Masugnspipa. Rinman (1788). Pipan, som är af s. k. ”blåsten” från botten till det 4 alnar höga ställbandet och för öfrigt af sandsten, har .. cylindrisk form. Jernk. annal. 1864, s. 267.
Ssgr: (3) BLÅSTENS-BETNING. blötning (af utsäde) i kopparvitriollösning. Tidskr. f. landtm. 1900, s. 615. —
(6) -HÄLL. På det hettan ej skulle skada stenarna af hvalfvet, närmast pipan, gjordes det af eld-beständiga blåstens hällar. J. Jennings i VetAH 1756, s. 192.
Spoiler title
Spoiler content