BLÄCK bläk4, sbst.3, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr sv. dial. bläkkbla, vattenklöfver (Smål.), ormabläkk, motsv. nor. blekk, blad, bladrik växt, antagl. besläktadt med BLACKA, sbst.2, o. BLAD; jfr BLOCKOR, BLÄCKE, sbst.2, BLÄCKEN, BLÄCKER]
(i bygdemålsfärgadt spr. i vissa delar af Sv.) blad; växt med stora blad; anträffadt endast i ssgrna NÄCK-, ORMA-BLÄCK.
