BLÄCKA bläk3a2, sbst.3, l. BLECKA blek3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
(i bygdemålsfärgadt spr. i vissa trakter af Sv., föga br.) del af spånhvarf som täckes af ofvanför liggande hvarf på spåntak (o. därför förblir ljus). Spånen läggas vid taktäckning i med takåsen jämnlöpande hvarf, så att .. hvarje ofvanför liggande hvarf täcker det nedanför lagda till 5—8 tums längd, ”taket lägges med 5—8 tums bläcka”. Juhlin-Dannfelt 397 (1886).
