SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1917  
BLÄCKA bläk3a2, sbst.4, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(bläcke L. Kolmodin i Redog. f. h. el.-lärov. i Visby 1871, 1: 11, Ericson Fågelkås. 2: 120 (1907))
Etymologi
[ordet är trol. en j-afl. af stammen i sv. dial. blacka, flacka, fara, motsv. nor. o. isl. blaka, fladdra. Namnet är antagl. föranledt af fågelns egendomliga fladdrande, tumlande flykt; jfr BLACKA, sbst.4, äfvensom eng. lapwing, motsv. feng. hlēapwince, af hlēapan, löpa, flyga, o. *winc-, vackla, fladdra, alltså: en som vacklar, fladdrar under flykten. bläcke är trol. en dialektform af bläcka med till ä l. e försvagadt a]
(på Gottl.) vadarfågeln Vanellus cristatus M. et W., tofsvipa, vipa. Linné Fauna nr 176 (1761). G. Billberg i VetAH 1809, s. 201.
Spoiler title
Spoiler content