SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1917  
BLÄCKA bläk3a2, sbst.5, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. bläkka (Rosl.), korsblikka (Närke) med utveckling ä>i i bitonig ställning framför kki, motsv. nor. blekkja, blad, bladrik växt, af den i BLÄCK, sbst.3 ingående roten. Ordet betecknar således urspr. en bladrik växt]
(i vissa delar af Sveal.) växten Ranunculus lingua Lin., vattensolöga, åmöja, åranunkel. Lyttkens Sv. växtn. 1006 (1911). — jfr Å-BLÄCKA.
Spoiler title
Spoiler content