SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1917  
BLÄCKIG bläk3ig2, adj.1 -are.
Etymologi
[afl. af BLÄCK, sbst.1]
fläckad l. nedsölad l. nedstänkt med bläck. Ert finger är .. bläckigt. Björn Barb. 40 (1785). Bläckiga gåspennor. Böttiger 6: 123 (c. 1875). (Redaktörens) bläckiga arbetsrock. Beckman Amer. stud. 2: 39 (1883).
Spoiler title
Spoiler content