[sannol. afl. af den stam som föreligger i BLEK, sbst.1, o. BLEKA, v.1; benämningen är möjl. föranledd af mineralets metallglans; jfr BLÄCKKIS]
(†) blänkande, (metall)glänsande? anträffadt bl. i förb. bläckig malm = BLÄCKKIS.Bläckug Malm kallas vid Stora Kopparbergs Grufva den lefverbruna Kiesen, som ofta sitter uti Malmen. Rinman 1: 276(1788).
