SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1917  
BLÄNDA, sbst.1, f.
Etymologi
[bildadt till BLANDA, v.; jfr BLANDA, sbst.]
(†) blandning, sammanblandning. Götiska språket .. är .. af .. Utländingars bländo, allramäst förvarat. Björner Kämp. Föret. 3 (1737). Därs. 27.
Spoiler title
Spoiler content