SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1917  
BLÄNDA blän3da2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[efter t. blende i motsv. anv., eg. vbalsbst. till blenden (se BLÄNDA, v.); jfr BLÄNDE, sbst.1 o. sbst.2]
I. (†) = BLINDERING, sbst.1 1. (Alexander) befalte .. vpställa blendor aff Hudar och Segel, at ther medh försäkra Soldaterne emot Fiendens Pijlar och Skått. Sylvius Curtius 281 (1682).
II. opt. o. fotogr. bländare (se d. o. 3); jfr BLÄNDE, sbst.2 NF (1877). (Regnbågshinnan) verkar .. som en blända af olika storlek och släpper alltefter behofvet mer eller mindre ljus in i ögat. Därs. 18: 600 (1894).
Spoiler title
Spoiler content