SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1917  
BLÄNKARE bläŋ3kare2, sbst.1, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
1) (†) till BLÄNKA, v.1 I 2 a: äresjuk, skrytsam person; prålare. All Flärd är lätt. Derföre florera Spectakler, Rimmare, .. blänkare, prålare. Thorild 3: 218 (1792).
a) [jfr BLÄNKFYR 1] sjöt. ett slags apparat för ljussignaler å fartyg. ”Blänkare” .. begagnas hufvudsakligen af kustfarare och fiskarbåtar och består af en tunn kanna i form af en vanlig hög kaffekanna med ett fyrkantigt ihåligt handtag der svafvelstickor förvaras. Oxenstierna Vanderdecken 60 (1865). Därs. 61.
b) telef. ett slags signalanordning å telefonapparat. På ledningen från induktorn är en blänkare inkopplad för att visa om strömmen går fram till abonnenten eller ej. .. Under strömmens inverkan slår den fram och tillbaka, så att en hvit skifva ömsevis framträder och försvinner. Tekn. tidskr. 1897, M. s. 96.
Spoiler title
Spoiler content