SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1917  
BLÄNKELSE bläŋ3kelse2, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[sannol. bildadt af BLANK, adj., i anslutning till BLÅELSE, STÄRKELSE]
(föga br.) En kopp vatten med en liten bit hvit tvål och litet gelatin sättes på spiseln att uppvärmas och då tvål och gelatin är smält är detta, som stundom kallas ”blänkelse”, färdigt (att göra stärksaker blanka med). Langlet Husm. 614 (1884).
Spoiler title
Spoiler content