publicerad: 1917
BLÄSTER bläs4ter, stundom blä4ster, r. l. m.; best. blästern, ngn gg blästren (Linné Ungd. 2: 326 (1734)); pl. blästrar.
Ordformer
Etymologi
[jfr sv. dial. bläster, blåst, bläster (Bohuslän, Västergötl., Dalsl., Värml., Västmanl., Uppl., Dalarna, Jämtl.), blåster, blåst (Bohuslän, Närke), isl. blástr, blåst, gen. blástrar, dat. blǽstri. Ordet är sannol. medelst suffixet ieur. -tro (jfr BLISTER, sbst.1) bildadt till den stam som föreligger i BLÅSA, sbst. o. v.; jfr BLÅST. Stammens ä är i så fall lånadt från bläsa, biform till BLÅSA, v.2 Annorlunda T. E. Karsten i Acta soc. sc. fenn. XLV. 2: 101 (1915)]
1) tekn. gm mekanisk anordning åstadkommen ström af komprimerad luft l. gas l. ånga. Triewald Förel. 2: 205 (1729, 1736). (Masmästaren) må icke blåsa med för små bälgor, om hvilkas fullkomliga Blåster han ej är försäkrad. Förn. masmästareordn. 1766, s. A 3 b. Värmd blästers användande i masugnsprocessen medför .. bränslebesparing. Tekn. tidn. 1871, s. 12. — jfr KALL-, KNALLGAS-, SAND-, SYRGAS-, VARM-BLÄSTER m. fl.
2) tekn. apparat l. anordning som åstadkommer en ström af komprimerad luft; jfr BLÅST 3, BLÄSTRA 1. Blästern drifves med Vattuhjul. Tilas Ordalag 6 (1767). H. Nelson i Ymer 1913, s. 299. — jfr HÄRD-, MASUGNS-, RINKE-, VATTEN-BLÄSTER m. fl.
3) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (förr) smältugn för osmundssmide; jfr BLÄSTER-KÄRING, -UGN samt BLÄSTRA 2. Myrjärnet smeltes .. i leerbeslagna Gropar .., hwilka kallas bläster. Hiärne Berghlychta 457 (1687; möjl. pl. af BLÄST). I skogen hafva bönderna sina blästrar. Linné Ungd. 2: 325 (1734). Ännu i dag träffas djupt inne i aflägsna skogar spår af dessa s. k. blästrar, hedningablästrar och rännverk. Samtiden 1873, s. 257. — jfr HEDNINGA-, MYR-, OSMUND(S)-BLÄSTER.
5) [jfr motsv. anv. i sv. dial. o. isl.] (†) blåst (se d. o. 1). Uentus blåster eller wädher. Var. rer. 4 (1538). (D. 9 febr.) Begyntes Cavalleriet att öfwer sättias som likwell för blästerns skull gieck tämmelig sachta. J. J. Åbom (1713) i Karol. krig. dagb. 6: 348. O. G. Schilling i VetAH 1802, s. 334.
6) [jfr sv. dial. bläster, ansiktsros (Värml.) samt BLISTER, sbst.2] i ssgn ÄLFVABLÄSTER, namn på en hudsjukdom.
Ssgr (i allm. till 1): BLÄSTER-APPARAT. —
-BEHÅLLARE. —
-FÄRSKNING. metall. —
(3) -JÄRN. osmundsjärn. —
-LAMPA. lampa hvars låga utsättes för en ström af komprimerad luft o. därigm ernår en hög värmegrad, i det att väte o. kol samtidigt förbrinna i lågan; jfr BLÅS-LAMPA. —
-LEDNING. metall. —
-LÅDA. metall. blästerbehållare i sht vid bessemerblåsning. —
-LÅGA. låga på en blästerlampa. —
-PRESSION. blästertryck. —
-RÖR.
1) rör hvarigenom blästern strömmar från blåsapparaten till tättorna.
2) rör på lokomotiv hvarigenom afloppsångan från cylindrarna ledes ut i skorstenen för att öka draget. —
(3) -SMIDE. osmundssmide. —
-TEMPERATUR. —
-TRYCK. —
-TÄTTA. munstycke på blästerrör. —
-UGN.
2) i allmännare anv.: ugn med bläster (se d. o. 1), ässja. —
-VÄRME. gm förvärmning åstadkommen värme(grad) hos blästern.
Spoiler title
Spoiler content