publicerad: 1917
BLÖTNA blø3tna2, äfv. blöt3na2 (Anm. Uttalet blöt3na2 torde åsyftas i de fall då ordet rimmar med tröttna, vare sig ordet stafvas med ett l. två t, t. ex. Nordenflycht QT 1745, s. 169 (: blötna — trötna), Sehlstedt 3: 138 (1867: tröttnar — blöttnar)), v. -ade; o. BLÖTNAS, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(blötn- Lex. Linc. (1640) osv. blöötn- Dict. Hamb. (1700). blöttn- Mollet Lustgård B 1 a (1651), Sehlstedt 3: 138 (1867))
Etymologi
[fsv. blötna, af blotna (se BLOTTNA) med anslutning till blöter (se BLÖT, adj.); jfr d. blødne, nor. dial. blautna]
I. BLÖTNA.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. i nor. dial.] motsv. BLÖT, adj. 1: mjukna, upplösas; om frukt: bokna; numera bl. om mjuknande till följd af en vätskas inverkan. Lex. Linc. (1640). Sedan stufwa .. (köttet) vthi litet Soppa så länge dhet blöttnar. Salé Kocken 26 (1664). Jern-lera från Skrefberget .. Blötnar något litet af vatten. S. Rinman i VetAH 1754, s. 295. När Svulsten blötnar eller kännes mjuknad under fingren. Haartman Sjukd. 339 (1765). Murbruket får .. ej .. hafva benägenhet att insuga vatten och blötna. Stål Byggn. 1: 93 (1834). Klint (1906). — särsk. mer l. mindre bildl.
a) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. dan. o. i nor. dial.] (numera föga br.) bli vek l. mild l. rörd l. medgörlig; mjukna, vekna, bevekas. Weste (1807). Sjelfva själen blöttnar. Sehlstedt 3: 138 (1867). Wenström o. Harlock (1904).
b) (†) om språkljud o. d.: mjukna, uppmjukas, bli mjuk, bli len; jfr BLÖT, adj. 1 k. Ett tiockt l finnes i swenskan, som .. tycks wara kommi tåf ett blöttnat r; kan skrifwas hl; af hård .. (blir) håhl. Columbus Ordesk. 44 (1678).
2) motsv. BLÖT, adj. 5: bli blöt l. våt l. fuktig. Lindfors (1815). Dalin (1850). Jag ilar fram öfver den blötnande sanden, medan vattnet dryper af mössa och rock. R. Kjellén i Sv. turistfören. årsskr. 1901, s. 283.
II. BLÖTNAS. (†) = I 1. (Man skall) plantera .. Ympeqwistar, them man tilförenne vthi reent Watn måste låta blötnas. Mollet Lustgård C 2 a (1651).
Särskilda förbindelser:
BLÖTNA TILL 10 4. (tillfällig anv.) till I 1 a: bli vek l. rörd l. känslig l. sentimental; vekna. (Notarien) tänkte på jularna förr; derhemma i salen med gran och koral från gamla klavéret ... Nej, fy tusan, Strömbom! Inte duger det, att stå och blötna till! Hedenstierna Jönsson 171 (1894).
BLÖTNA UPP 10 4. (numera föga br.) = BLÖTNA I 1. Cronstedt Min. 72 (1758). Sötmjölks ost, .. när den blifver i kokhett vatten arbetad, blötnar sedan ej up. Fischerström Mälaren 55 (1785). Straxt efter slaget kom tö; vägarna blötnade upp. Fryxell Ber. 8: 7 (1838). AHB 111: 2 (1856, 1882). — jfr UPPBLÖTNA.
Spoiler title
Spoiler content