BODD, p. adj., numera bl. ss. senare ssgsled -BODD ~bωd2.
Etymologi
[p. pf. med aktiv bet. af BO, v.1; ss. själfständigt ord sannol. utgående från ssgn TRÅNG-BODD]
boende, som har (så l. så beskaffad l. belägen) bostad; jfr BEBO 2. Invaliderne (i England o. Frankrike) äro präktigare bodde, än Konungarne sjelfve. Tessin Bref 2: 313 (1755). — jfr FJÄRR-, GLES-, TRÅNG-BODD.
