SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1918  
BODA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sannol. efter mnt. bode (se BOD)]
(numera bl. i Finl., hvard.)
2) = BOD 2. 2 RARP 3: 503 (1723; i finska adelns besvär). Växiö domk. akt. 1736, nr 402. Hon .. sprang till sin boda, / Hemtade kött in, hemtade smör och mujkor och kalja. Runeberg 1: 97 (1832). Jordbrukarens .. vinst, som .. låg svårhandterlig i visthus och boda. Ahrenberg Hihul. 186 (1889). — jfr MANGEL-, MAT-, PACK-, SOCKNE-, SPANNMÅLS-, STEN-, TIONDE-BODA m. fl.
3) = BOD 3. Rel. cur. 208 (1682). Det kläde han köpt i bodan. Rudbeck Bref 278 (1685). Så snart dagen vill till tysta mörckret luta, / Man börjar bodors kram med dubbelt hänglås sluta. Düben Boileau Sat. 34 (1722). Jag får inte bud till bodan den här sidan söndagen. Forssman Vid aftonl. 12: 122 (1904). — jfr BAGAR-, KORF-, KRAM-, SLAKTAR-BODA m. fl.
Spoiler title
Spoiler content