SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1918  
BOJA boj3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[afl. af BOJ, sbst.1; jfr d. afböje, t. bojen, eng. buoy]
sjöt. förse l. utmärka med boj(ar). Nyström Telegr. 371 (1869). Boja en farled. Wenström o. Jeurling (1891). Jag har stuckit ifrån mig mitt ankare, men det är bojadt. Internat. signalb. 252 (1902).
Särskilda förbindelser:
BOJA UPP 10 4. = BOJA, v. Boja up et ankartåg. Widegren (1788). — jfr UPPBOJA.
BOJA UT 10 4. utmärka gm boj(ar), pricka ut. Boja ut en farled eller plats .. säges man göra när bojarna förankras för grund. Smith Naut. ordb. (1915). — jfr UTBOJA.
Spoiler title
Spoiler content