SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1918  
BOLA 3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE (se d. o.), -ERSKA (se d. o.); jfr BOLERI.
Etymologi
[af mnt. bolen o. t. buhlen, afl. af mnt. bole, boule, resp. t. buhle (se BOLE); jfr d. bole, holl. boelen, boeleeren]
(numera nästan bl. arkaiserande)
Anm. Ordet o. dess afledningar, vanliga i ä. bibelupplagor, hafva i Bib. 1917 ersatts med andra ord, ss. otukt, älskog, bedrifva otukt, otuktig, otuktig människa, älskare m. m., utom i Hes. 23: 20 (: bolarna) o. i (den nyinförda) ssgn TEMPEL-BOLARE.
1) [jfr motsv. anv. i d., mnt., holl. o. t.] bedrifva otukt. Hans hustrv .. haffuer .. bolatt med andre men. G. I:s reg. 11: 255 (1537). 1 Mos. 38: 24 (Bib. 1541; Luther: gehuret). Ther någon befunnen warder, som .. dricker och dubblar, horar oc bolar. Petreius Beskr. 6: 29 (1615). Bååth Wagners sag. 4: 59 (1908). — särsk.
a) mer l. mindre bildl. Upp. 18: 9 (NT 1526; Luther: gehuret). Dieffuulen .. vpbläser Menniskian aff sijnom Anda, och förgiffter henne then han nu boolar medh, j thet han stigher j hennes sinne, och dragher henne ifrå Gudh. P. P. Gothus Underv. E 7 a (1590). — särsk. [efter motsv. ord i hebr., där anv. är föranledd däraf att judafolkets förhållande till sin gud uppfattades i analogi med en hustrus förhållande till sin make, o. där ordet baal, herre, användes både i bet.: Herren, Gud, o. i bet.: husets herre, äkta man] (i ä. bibelupplagor o. i litteratur som ansluter sig till dem) om judarnas affall till främmande gudar samt deras politiska o. kommersiella förbindelser med andra folk; jfr BOLE, BOLERI. Tu (judafolk) haffuer bolat medh monga bolar, doch kom igen til migh, sägher Herren. Jer. 3: 1 (”2”) (Bib. 1541; Luther: gehuret). Israels barn .. wenda sigh .. til fremmande gudhar, och bola för een kanno wijn skul. Hos. 3: 1 (Därs.; Luther: buhlen).
b) (†) om köttslig beblandelse med djur: öfva tidelag; äfv.: öfva sodomiteri (jfr BOLARE 1 c). En gåsse .. schall hafua boolat medh En soo. Ångerm. domb. 1646, fol. 15. Bola .. coire cum bestiis. Serenius (1741). Ihre Gl. (1769). Almqvist (1844).
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. holl.; sannol. uppkommet i anslutning till Upp. 17: 2] bildl. i uttr. bola med (ngn), eftersträfva (ngns) gunst, göra sig behaglig för (ngn), ställa sig in hos; kokettera för, kurtisera. Wee, wee eder, som boolen medh werldenne. P. J. Gothus Savonarola Synd. sp. G 7 a (1593). Uppriktigt högaktar jag din .. liknöjdhet för dagens popularitet, ditt mod att offentligen visa hvad du är och ej bola med tiden. Tegnér Bref t. Wingård 11 (1830). Den Tidningspress, som bolar med pöbelns passioner. Kullberg Syskonb. 174 (1846). Forssell Stud. 1: 316 (1870, 1875).
Ssg (till 1, †): BOL-KARL. = BOLARE 1 a. Hännes bolkarl. Växiö domk. akt. 1670, nr 220.
Spoiler title