SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1918  
BOLTRA bol3tra2, v. -ade.
Etymologi
[trol. af d. boltre sig, motsv. sydsv. dial. boltra sig, bildadt med r- suffix af stammen i ä. d. bolte, rulla sig, nor. dial. bolta, storma fram, stoja; jfr BULTA. Annat afljudsstadium föreligger i d. baltre sig o. nor. dial. baltra, vältra sig, tumla]
(enst.) refl.: vältra sig. Från själens djupaste botten, / der vattnen döda hvila, / de långsamt uppåt stiga, / der skummande böljor ila. / Och hvassa, svarta ryggar / sig boltra i bränningens yta. Hansson Notturno 66 (1885; om onda makter i människan).
Spoiler title