SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1918  
BOLUS 4lus, r. (l. m.); best. -en; pl. (i bet. olika slag af bolus) bolusar, sällan boler (Wallerius Min. 20, 21 (1747)). Anm. I ä. tid användes lat. böjning. Ofta är det omöjligt att afgöra huruvida nom.-formen är att anse ss. sv. l. ss. lat. form.
Etymologi
[liksom d., holl. o. t. bolus, eng. bole, bolus, fr. bol, af senlat. bolus, af gr. βῶλος, jordkoka]
(i sht i fackspr.) benämning på vissa slags feta leror, vanl. (på grund af däri förekommande järnoxid) af röd, brun l. gul färg, hvilka förr användes i sht ss. läkemedel men numera blott för tekniskt bruk ss. färg, kitt, grundmassa vid beredning af piller o. vissa pulver l. vid förgyllning m. m.; jfr FETT-LERA, förseglad jord, lemnisk jord. Armenisk bolus (se ARMENISK a). Hvit, röd bolus. B. Olavi 109 a (1578). En bolus som gier sömn. Serenius (1734; under quiet, v.). Så snart en bolus blir formerad i små trinna kakor, så kallas den Terra Sigillata; emedan då sättes en stempel eller sigil på denna kakan, at hon ej måtte förfalskas. Wallerius Min. 20 (1747). Den bruna bolus, med hvilken .. (skådespelerskan) insmort sitt ansigte. Hedberg Fyra år 102 (1857). Lindgren Läkem. (1902).
Ssg: BOLUS-FÄRG. i sht om den (gul)bruna färg som beredes medelst brun bolus från Siena i Italien (terra di Siena). J. P. Westring i VetAH 1801, s. 218.
Spoiler title