SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1920  
BORDERING, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr ä. d. bordering, ä. holl. boordeering]
(†) vbalsbst. till BORDERA. — jfr GULD-, SILFVER-, SILKES-BORDERING.
1) till BORDERA 1; särsk. konkret: bård, bräm. Ehrencrona (c. 1730). Lind (1749; under gebräme).
2) till BORDERA 2; särsk. konkret: broderi, brodyr. Risingh Kiöph. 93 (1669; möjl. till 1). (Hästarna voro) öf(ve)r måttan wäll stofferade .. med turkisk munderingh, att intet annat war att see änn rijka borderingar af guldh och silf(ve)r. S. Agrell (1710) i Karol. krig. dagb. 5: 124. Widegren (1788).
Ssg: (2) BORDERINGS-KONST. Verelius Ind. 107 (1681).
Spoiler title
Spoiler content