publicerad: 1920
BORG, adj.
Etymologi
(†) duglig, kraftig, rask, hurtig. Aurivillius Cog. 40 (1693). Hernösands domk. prot. 1693, s. 29. En borger yngling, ein flincker Jüngling. Han kan svara borgt, er weiss hurtig zu antworten. Lind (1749). jfr GIFTES-BORG. — särsk. i uttr. bägges borg, beredd till bådadera, lika nöjd, likgiltig; jfr BOGEN, p. adj.1 2. Jag är lika nögd eller bägges-borg. Lind (1749; under gleich-gültig).
Spoiler title
Spoiler content