SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
GIFTE gif3te2, n. (Skytte Und. 35 (1604) osv.) ((†) r. l. m. l. f. TbLödöse 242 (1591), VDAkt. 1701, nr 24); best. -et; pl. -en (Ehrenadler Tel. 939 (1723) osv.) ((†) = KKD 5: 41 (1709); -er Lindschöld Gen. D 4 b (1669)); förr äv. GIFTA, f.
Ordformer
(giffta 1627 (oblik kasus). gif(f)te 1526 osv. gif(f)to, oblik kasus 16091701)
Etymologi
[fsv. gipta, gifta, f., gifte, giftermål, arrende, motsv. isl. gipta, lycka, eg.: gåva; avledn. av gipt (se GIFT, sbst.1). Det neutrala gifte är en ombildning efter mönster av de talrika neutrala vbalsbst. på -e, t. ex. BYTE, FISKE, SKIFTE m. fl.]
1) överlämnande, givande; bl. i ssgr.
a) om bortgiftande av kvinna; i ssgn GIFTO-MAN.
b) om utarrendering av jord; i ssgn GIFTO-STÄMMA.
2) äktenskaplig förening, äktenskap (med tanken riktad särskilt på dess ingående; jfr dock c); äv.: ingående av äktenskap, giftermål; ofta med karakteriserande adj. Göra, förr äv. träffa ett godt (lyckligt, dåligt o. d.) gifte. Träda (förr äv. ) i, förr äv. till l. å gifte, ingå äktenskap. GR 3: 211 (1526). Såsom änkian nu till annat giffte gåå will. AvvittrSthm 2/5 1659. Ey måtte någon Frälses-qvinna träda i ofrälst giffte, utan Konungens tillåtelse. Abrahamsson 180 (1726; efter handl. fr. 1540). Han har fådt så rikt gifte och giordt omyndiga Barn orätt. Dalin Arg. 1: 221 (1733, 1754). Han fick ingen ting med sitt gifte. Sahlstedt (1773); jfr b. Fast mer ålägger .. (Paulus) uttryckligen de yngre änkor att ingå nya giften. Ödmann StrFörs. II. 1: 126 (1803). Han har träffat ett dåligt gifte. Nordforss (1805). Prinsessor af det Kongl. Huset må ej träda i gifte, utan Konungens vetskap och samtycke. SuccOrdn. 1810, § 6. Siwertz Sel. 1: 93 (1920). — jfr ADELS-, EN-, IN-, MISS-, MÅNG-, OM-, TVE-, TVÅMANNA-, ÅNGER-GIFTE. — särsk.
a) i numera obr. anv. (jfr c slutet). Christin Christierssdåtter J Fucku, som nu ähr kommin Till gifte widh kopperberghslagen. ÅngermDomb. 11/11 1641, fol. 180. Den senare .. var i gifte med handlandedottern från Jakobstad Maria Nyman. FinBiogrHb. 1426 (1899).
b) konkretare, närmande sig bet.: person med vilken ngn gift sig l. blivit l. bliver gift; numera nästan bl. (ngt vard.) i uttr. hava l. få (sitt) gifte någonstädes (ifrån), hava hämtat resp. hämta sin maka någonstädes ifrån. OxBr. 9: 579 (1627). Svägerskan Agneta Brun, hvilken var Hr Jnspectoren Johan Gahms senare giffte. VDAkt. 1731, nr 204. Han har sitt gifte ifrån Tyskland. Sahlstedt (1773). Hafva adeligt gifte. Möller (1790). Zeipel 1: 15 (1822). ”Vore Gudrid icke ett godt gifte för Sigtrygg?” sporde Vermund. Lönnberg Sigtr. 17 (1892). Häne-Lasse, som .. fick / sitt gifte just ifrån våra trakter. Melin Dikt. 2: 203 (1904).
c) med tanke på (den under längre l. kortare tid fortgående l. tilländalupna) sammanlevnaden i ett äktenskap; jfr GIFTERMÅL d. Barn av l. i, förr äv. med första (andra osv.) giftet. Iag elskar mehr min roo, än att mig så / I all den oroo sielf, som giftet geer, skull' gå. Beijer Vitt. 384 (c. 1690). Domalder, Visburs Son af andra giftet. Dalin Hist. 1: 339 (1747). Barn med förra giftet. Sahlstedt (1773). Giftena (voro) med all säkerhet .. kortvarigare förr än nu. Fahlbeck Ad. 2: 189 (1902). I sitt första gifte hade hon två barn. Auerbach (1908). (†)(Han har) varit gifft med Karna Hans dotter .. och under thess giffte har han i Wemmenhögs Härad försedt sig med Lägersmål med ett Qvinfolck. VDAkt. 1735, nr 71.
Ssgr (i allm. till 2. Anm. Av nedan anförda ssgr äro ssgrna under A o. B bildade till formen gifte o. ssgrna under C o. D till formen gifta. Jfr äv. ssgrna under GIFT, sbst.1, o. GIFTA, v.2): A (†): GIFTE-GALEN, -GILL, -LUST, se under GIFTA, v.2
-LÖFTE. löfte (om trohet) som avgives vid ingående av äktenskap. Hvem försäkra tör, / .. At ingen af din ätt sit gifte-löfte brutit? Triewald Lärespån 111 (c. 1721).
-MAN, -RÄTTIGHET, se C.
-MÅL, se GIFTERMÅL.
-SJUK, -SJUKA, -SOT, se under GIFTA, v.2
-STÅND, se C.
-TANKE, se under GIFTA, v.2
B (numera bl. i vissa trakter, särsk. i Norrl., bygdemålsfärgat): GIFTES-BORG, adj. (†) som kan gifta sig. Lind 1: 748 (1749).
-FÄRDIG, se under GIFTA, v.2
-FÖRSLAG. förslag till giftermål. Högberg Jim 247 (1909).
-LYSTEN, -SJUK, -SJUKA, -TANKE, se under GIFTA, v.2
-TILLBUD. (†) giftermålsanbud. Lind 1: 181 (1749).
-TOKIG. giftasgalen. Högberg Storf. 32 (1915).
-YRA, r. l. f. (†) giftassjuka. Nehrman Gift. 12 (1747).
-ÅNGER, se under GIFTA, v.2
C: GIFTO-AKT. (†) K. Johan kunde icke .. bivista gifto-acten. Dalin Hist. III. 2: 232 (1762).
-BALK. [fsv. giptarbalker, giptobalker] (†)
1) giftermålsbalk. TbLödöse 545 (1620). FörarbSvLag 1: 228 (1690).
2) bildl., i uttr. beträda giftobalken, inträda i äktenskap. JRudhelius (1662) i 2Saml. 35: 219. —
-BREV. (†) äktenskapskontrakt. OKolmodin (1720) i 3SAH 15: 344. Knöppel Mansschol. 61 (1741).
-DEL. (†) giftorättsandel. BoupptSthm 11/6 1672. Därs. 1675, s. 13 b, Tillägg (1673).
-FÖRDRAG. (†) äktenskapskontrakt. Dalin Hist. III. 1: 560 (1761).
-KVÄLL. [fsv. gipto qvälder] (†) giftarkväll (se GIFT, sbst.1). Tiden, tå hemgifften skulle gifvas eller lefvereras, var gifftoqvällen. Nehrman InlJurCiv. 207 (1729).
-LYCKA, se under GIFTA, v.2
-MAN, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 m. (gifte- 1796. gifto- 1668 osv.) [fsv. giptoman, giptarmaþer]
1) jur. till 1 a; urspr.: person (fader l. annan nära släkting) som ägde att bestämma över en kvinnas giftermål (o. i äldre tid även att förrätta den högtidliga handling gm vilken äktenskapet ingicks); enligt nyare rätt: målsman vilkens samtycke erfordras för att omyndig mö (o. fr. o. m. 1921 underårig mansperson) må träda i äktenskap. Stiernman Com. 3: 722 (1668). 2NF 38: 376 (1926). jfr: 1872 gjordes myndig kvinna till sin egen giftoman — adliga mör dock icke förrän 1882. De Geer Minn. 1: 176 (1892).
2) (†) till 2: gift man, äkta man. VDAkt. 1690, nr 412. Därs. 1707, nr 763.
-MANNA-RÄTT, r. l. m. jur. till -MAN 1: giftomans rättsliga befogenhet. Nehrman JurCiv. 49 (1746). BtRiksdP 1893, 7: nr 4, s. 7.
-MANNASKAP~102. jur. till -MAN 1. Carlén Repr. 548 (1839). Genom lag .. befriades .. myndig mö från att stå under giftomannaskap (1872). CGBergman hos Flodström SvFolk 506 (1918).
-MÅL, se GIFTERMÅL.
-RÄTT, r. l. m.
1) jur. rätt som tillkommer ngn i o. med hans (hennes) giftermål; särsk. om vardera maken tillkommande rätt i makarnas gemensamma egendom; äv. konkret, om egendom som på grund av denna rätt tillfaller ngndera av makarna vid äktenskapets upplösning; äv., enl. fr. o. m. 1921 gällande lagstiftning, om vardera maken tillkommande rätt i den andres egendom. Ehvad fast ägendom å landet, som någondera Makan har för äcktenskapet .., Så får den andra Makan ingen Gifftorätt uti. Abrahamsson 280 (1726; efter handl. fr. 1671). Then effterlefvande makans gifftorätt bör honom eller henne jämväl tildelas (vid arvskifte). Nehrman InlJurCiv. 398 (1729). När man och hustru äro sammanvigde, tå äger hvarthera giftorätt i boet. GB 10: 1 (Lag 1734). SFS 1920, s. 971.
2) (†) hemgift. FörarbSvLag 1: 240 (1690). Lind (1749; under steuer).
-RÄTTIGHET. (gifte- 1672. gifto- 1747) (†) = -RÄTT 1. BoupptSthm 1675, s. 8 b (1672). Nehrman Gift. 143 (1747).
-RÄTTS-ANDEL~20 l. ~02. jur. om ngndera maken gm giftorätt (i bet. 1) tillkommande andel i makarnas gemensamma egendom. Olivecrona LagbGift. 106 (1851). Björling CivR 240 (1911).
-RÄTTS-DEL. jur. = -RÄTTS-ANDEL. Olivecrona MakGift. 162 (1859). Björling CivR 312 (1910).
-RÄTTS-GODS. jur. enl. fr. o. m. 1921 gällande lagstiftning, om makes egendom i vilken den andre maken har giftorätt. SFS 1920, s. 1766.
-STÅND. (gifte- 1749. gifto- 16731769) (†) [jfr t. ehestand] äkta stånd. BoupptSthm 3/5 1673. Posten 1769, s. 878.
(1 b) -STÄMMA, förr äv. -STÄMNA, r. l. f. [fsv. giptostämna, giptastämna] (numera bl. i äldre lagspr.) jur. arrendetid. Stiernhielm VgL 101 (1663). JB 16: 6 (Lag 1734). BonnierKL (1924).
-TANKE, -TID, -VUXEN, -ÅLDER, -ÅR, se under GIFTA, v.2
D (†): GIFTÅ-MÅLABALK, se under GIFTERMÅL.
Spoiler title
Spoiler content