SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1920  
BORGARSKAP bor3jar~ska2p, sbst.1, n.; best. -et; pl. (föga br.) =.
Ordformer
(borg(h)ar- Apg. 22: 28 (NT 1526) osv. borg(h)are- (borgere-) G. I:s reg. 8: 176 (1533), Därs. 12: 174 (1539), Palmén Jur. handb. 59 (1859). borg(h)er- O. Petri (1524) i Sthms tänkeb. 1: 9, G. I:s reg. 18: 52 (1546), Nohrborg Sal.-ordn. 300 (c. 1765). borge- G. I:s reg. 12: 175 (1539))
Etymologi
[fsv. borgharaskap, motsv. d. borgerskab, mnt. borgerschap, holl. burgerschap, t. bürgerschaft; jfr BORGERSKAP, sbst.2]
1) motsv. BORGARE, sbst.1 2: egenskap af borgare, ställning som borgare; borgarrätt (se d. o. 2), burskap. Anders Ericson borgare i Nycöping sagde up sijt borgherscap. O. Petri (1524) i Sthms tänkeb. 1: 9. Hermann Röpken fiik Borgareskap i Calmara stad. G. I:s reg. 8: 176 (1533). Borghmestarene och rådet i alla köpstederne hafve ingen tilsyn, hvem the gifve borgerskap eller tage til borgare i köpstäderne. RA 1: 485 (1546). P. Erici Musæus 5: 279 a (1582). Palmén Jur. handb. 59 (1859).
2) (†) motsv. BORGARE, sbst.1 3: medborgarskap, medborgarrätt. Iach haffwer köpt thetta (dvs. det romerska) borgharskapet medh en stoor summa. Apg. 22: 28 (NT 1526; Bib. 1917: den medborgarrätten). Der följde stora förmåner .. med det Romerska borgareskapet. Schartau Pred. 38 (1804, 1821). — särsk. mer l. mindre bildl. J .. woren vthan Christum, fremmande och vthan Israels borgareskap. Ef. 2: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: medborgarskap). Slike (ord som trono. bibliotekhafva) vunnet Suenskt borgerskap ock ändelse. Tiällmann Gram. 135 (1696). Vinrankor, Aprikoser, Persiker .. lära .. en gång i framtiden så väl antaga borgerskap hos oss, som hvita Plommon. Dalin Vitt. II. 6: 127 (1749). De, som blifvit trogne undersåtare i Nådenes rike, de hafva äfven med det samma vunnit borgerskap i härlighetenes rike. Nohrborg Sal.-ordn. 300 (c. 1765).
Ssg: (1) BORGARSKAPS-BREF. (†) borgarbref. A. J. Gothus Thes. ep. 1: 1 (1619).
Spoiler title