BORGARDÖME bor3jar~döm2e, äfv., i sht i södra Sv., ~dø2me, l. (förr vanl.) BORGAREDÖME bor3jare~, n.; best. -et; pl. (föga br.) -en.
om borgarklassen (se d. o. 1) o. allt som karakteriserar den, särsk. betraktad ss. politisk o. kulturell faktor i samhället. Det nya i det nya borgaredömet är, att det har undanträngt de gamla stånds-begreppen ... Detta nya tredje stånd .. är den så kallade medelklassen. Geijer I. 5: 368 (1847). Det (vid öfvergången från medeltiden till nyare tiden) i kamp mot adeln uppåtsträfvande borgardömet. C. Rosenberg i Ekon. samh. 1: 92 (1891). Socialdemokratien .. arbetar .. på att höja arbetaren ur proletärens sociala ställning till borgarens för att sålunda göra borgardömet allmänt. Cassel Socialpol. 135 (1902).
