BORNERAD borne4rad, i Sveal. äfv. -e3rad2, p. adj.; adv. -T.
Etymologi
[i bet. 1 eg. p. pf. af BORNERA, v.1; i bet. 2 efter fr. borné l. det däraf påverkade t. borniert; jfr d. borner(e)t, holl. geborneert]
1) (†) (gm ngn omständighet) inskränkt l. begränsad, trång, knapp. (Tidningens program) medgifver alla slags ämnen af bornerad etendue. J. C. Cederhielm (1780) hos Levertin Sv. gestalt. 202. Min bornerade hushållnings apparat. Florman Bref t. Retzius 23 (1827). jfr: Föredraga en vidtutsväfvande kjol framför ett par bornerade byxor. G. Wennerberg (1849) hos Taube Wennerberg 1: 237.
2) [jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. fr.] i pregnant anv.: inskränkt (å hufvudets vägnar), trångsynt, med begränsad horisont; trångsint, trångbröstad. Ett borneradt skrifvaregeni. Cavallin Herdam. 4: 206 (cit. fr. 1786). Stel och bornerad till hufvud, character och kunskaper. I. Hwasser (1832) i Förh. o. upps. 21: 53. Den ”bornerade” (dvs. den som har relativt få, men konstanta och vanligen mycket allmänna ”synpunkter”). Noreen Vårt spr. 5: 26 (1904).
