BORTEMOT bor4t~emω1t l. 4 04 l. (ss. adv.) 104, stundom BORTMOT bor4t~mω1t l. 4 4 l. (ss. adv.) 04, prep. l. adv. (äfv. särskrifvet)
I. prep.
1) i riktning från en gifven plats bort åt en annan till. Vi gingo bortemot ån.
2) (belägen) nära, ej långt ifrån (en gifven plats). Landshöfdingen .. bodde .. uti ett tämligen ansenligt trähus bort emot biskopsgården. Lilljebjörn Spr. minnen 109 (1874).
3) i fråga om tid l. antal: bortåt, inemot, vid pass, ungefär. Bortemot kl. 1 middagen anträddes återresan. SDS 1870, nr 1, s. 2. Hela antalet af de samlade pojkarne kunde uppgå till bortemot trettio. Ödman Ungd.-m. 2: 238 (1881).
II. (bygdemålsfärgadt) adv.: inemot, bortåt. Det kostar tre kronor eller så bortemot.
