publicerad: 1928
FÖRVÄNDA förvän4da l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förvä´nda Weste; förvä`nnda Dalin), v.2 -er, -vände, -vändt, -vänd; se för övr. VÄNDA, v. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, 2Tim. 2: 14 (NT 1526), Lind (1749)), -NING; -ARE (tillf., Bullernæsius Lögn. 325 (1619), Thorild 1: 29 (1782)).
Etymologi
[fsv. forvända, liksom d. forvende av mnt. vorwenden, motsv. t. verwenden; till FÖR- II (i bet. 1—6, 12 till B, i bet. 7—11 till 1 a δ) o. VÄNDA, v.]
1) (†) vända (ngn l. ngns sinne) bort (från ngt), avvända, bortvända. Ath han .. kunde forwända konun:ge ma:t åff Swerige frå then confederatz och forbund som giort .. är emellom konun:ge ma:t åff swerige och konun:ge ma:t åff Danmarck. GR 4: 377 (1527). Gamble .. saker med Runor beskrefne, .. som .. intet hindrat eller förwändt folket ifrån then Christeliga och himmelska sanningens kännedom. Tiällmann Gr. 53 (1696). Från det ägtenskap blef all hans håg förvänd. Kolmodin QvSp. 2: 30 (1750). Hysa en från honom (dvs. Gud) förvänd vilja. Wikner Tank. 115 (1872).
2) (i högre, särsk. religiös stil, mindre br.) förföra, förleda; vilseleda. Han förwender folketh, och förbiwdher giffua keysarenom skatt. Luk. 23: 2 (NT 1526; Bib. 1917: förleder). (Gudar som) medh troldom och diefwulske konster .. kunde förwända the eenfaldige. Schroderus JMCr. 13 (1620). Swedberg SabbRo 53 (1705, 1710). Florman BrefRetzius 51 (1838). Begärelsens yra förvänder ett oskyldigt sinne. Vish. 4: 12 (Apokr. 1921).
3) (†) avyttra; bortsälja. En .. som samme godz hadhe i befalningh och oss tilgode ther föryttre och förwende kunde. GR 17: 426 (1545). Rääf Ydre 3: 395 (i handl. fr. 1594). Linc. Xx 1 a (1640).
4) (†) förbruka; förslösa, förskingra; göra av med; stundom svårt att skilja från 5. Tönies baghare göre lagh, at han intit forvende clippingana, som pigone skulle tilkomma. OPetri Tb. 155 (1527). Tu skall ey vpdricka, bortsällia, förwända, / Thet henne (dvs. din hustru) och Barnen till Föda skull' lända. Törnewall A 5 a (1694). 2RARP I. 2: 353 (1720).
5) (†) använda; bruka, göra bruk av (ngt). Foruenda szamme .. pæningher oc varor .. tijl for(skriv)ne gældz bettalningh. GR 4: 112 (1527). Kon: Ma:t .. (har) forvent sin höxste fliit ath afftale och forlike saken. Därs. 10: 79 (1535). Bælter Cerem. 787 (1760). — anslå (ngt till ngt). Dett som till allmänne Staden förwänt är, (bör icke) wändas till privat Personers nytta. LReg. 202 (1635).
6) (†; jfr dock a, b, c, d) vända (ngt) avigt l. bakfram, upp o. ned, ut o. in o. d.; vända (ngt) om; äv. refl.; äv. bildl.; ofta i p. pf. ss. adj. The smale sölffkanner, opå hvilke han hade förvendt våpnerne. GR 24: 137 (1553). (I dödsögonblicket) förwenda sigh ögonen vthi hans huffuud. PJGothus Savonarola SyndSp. I 3 b (1593). Fatta Luntan medh Förwänd Hand. Söderman ExBook 49 (1679). Gud kan snart förvända bla't. Kolmodin QvSp. 1: 371 (1732). Med .. förvändt burne Handpiquar och Korssgevär. ReglInf. 1751, s. 529. Med hästen förvänd i spiltan, eller ställd till ryggs med hufvudet mot stallgången. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 90 (1836). — särsk.
a) (föga br.) herald. i p. pf. ss. adj. i uttr. förvänd hermelin, med det heraldiska hermelinstecknet i silver på svart botten, förvänd stålhatt, med uppåtriktad silverspets. Uggla Herald. 34, 35 (1746). Wetterstedt HeraldOrdl. (c. 1847).
b) (fullt br.) ridk. i p. pf. ss. adj. i uttr. förvänd galopp, förvändt sluta, förvändt slutande (förr förvänd slutning), förr äv. förvänd redopp. Förvänd kallas den redopp, uti hvilken bogarne (på hästen) göra minsta vägen och häsarne den större. Hufvudet vetter alltså åt voltens centrum. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 110 (1836). Platen HlednRytt. 35 (1856). Galoppen kallas förvänd, när hästen vid ridning till höger (vänster) med ryttarens vilja går i vänster (höger) galopp. RidI 1914, s. 76. Om hästen rides i samma ställning som under slutande, men med bakdelen (i st. f. framdelen) på (rid-)spåret och framdelen (i st. f. bakdelen) innanför, kallas rörelsen ”förvänt sluta”. Därs. s. 112.
c) (fullt br.) bildl. i p. pf. ss. adj.: bakvänd; alldeles oriktig; skev, falsk; avvita, absurd. Hysa förvända begrepp, idéer, åsikter. Ett förvändt levnadssätt. Huar aff skall man sigh frögdha, / när alt är så förvendht. Visb. 1: 125 (c. 1620). Huru tvingas .. icke (havande kvinnor) af förvända begärelser: den ena vill äta kol (osv.). Westerdahl Häls. 401 (1768; uppl. 1764: absurda); jfr d. Er blinda vördnad, at försvara / Hvad Ålderdomen tänkt förvändt. Kellgren 2: 67 (1777). Han leddes af denna böjelse till den förvändaste politik. Geijer I. 1: 131 (1818). Rousseau .. angrep .. det förvända och naturvidriga i samhällslifvet och sederna. Pallin NTidH 159 (1878). En .. förvänd uppfostran. 2NF 4: 93 (1905).
d) (i sht i högre, särsk. religiös stil, numera mindre br.) bildl. i p. pf. ss. adj.: (moraliskt) ond l. dålig l. fördärvad; vanartad; depraverad; pervers, abnorm, onaturlig. Ps. 1536, s. 90. Werlden är så förwend, at hon icke kan wara någhon huld som hörer Gudhi til. PErici Musæus 3: 159 a (1582). Min vilja är förvend. Kolmodin Rök. 46 (1728). Könsdrift (förvänd ..). SFS 1894, nr 5, s. 2. Du, son till en förvänd och motspänstig kvinna! 1Sam. 20: 30 (öv. 1896). Jag var aldrig förvänd som Alkibiades. Strindberg HMin. 1: 86 (1905).
7) (numera knappast br.; jfr dock nedan) förändra, ändra (ofta för att göra oigenkännlig l. eljest i bedrägligt syfte); ombyta; omkasta (ordningen på ngt). En annan skalk (dvs. daljunkaren) then sith nampn forwänth haffuer kallandis sig Her steens son. GR 5: 51 (1528). Han kende icke henne (dvs. sin i munkdräkt klädda hustru), / hennes kläder the wore forwendtt. Visb. 1: 19 (1572). Lijka som Taalen äre här (i ”omvänd reguladetri”) hwart om andra förwände: Altså är ock thet sätt til at räkna, här förwändt. AJGothus ThesArithm. 92 (1621). (Klockaren) Gaslander hade offta förvändt ziphrorne på (nummer-)tafflan, at dermed förvilla organisten. VDAkt. 1731, nr 712. Förvända tingens ordning. Meurman (1846). Vid var klang av lurar / förvänds hans kinders färg. Ossian-Nilsson Ork. 27 (1907). — särsk. (fullt br.) i uttr. förvända sin handstil o. d., förvända (dvs. förställa) sin röst o. d., förvända syn l. synen (på folk), gm trolldom l. taskspeleri komma ngn att se ngt helt annat än vad som i värkligheten befinner sig framför hans ögon, ofta bildl.: komma ngn att få en alldeles oriktig uppfattning av l. mening om ngt. Förvända synen på Folck. Gyllenborg Sprätth. 31 (1737). Förvända målet. Sahlstedt 787 (1773). Han förvände sin styl. Widegren (1788). Man berättade mycket om dem, som kunde förvända syn. Lovén Folkl. 188 (1847). Det är underligt, huru partihatet förmår förvända synen på människor. NDA 1914, nr 38, s. 4.
8) (numera bl. ngn gg i poesi o. högre stil, med arkaistisk anstrykning) med prep. i (uti) l. till: förvandla (ngt l. ngn) till (ngt, ofta ngt sämre); refl. o. i pass. med intr. bet.: förvandlas l. övergå till l. i (ngt), förbytas i (ngt). The haffua förwendt then sanskylligha gudz tiänist som ståår j hiertat och andanom, j skrymterij. OPetri Clost. E 1 a (1528). Gudh .. förwende tigh then förbannelsen vthi welsignelse. 5Mos. 23: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: förvandlade .. till). Min Jungfrus Hierta war uthi een Steen förwänt. Skogekär Bärgbo Ven. 39 (c. 1650, 1680). Sjelfva dygden kan i last förvändas. Hagberg Shaksp. 10: 178 (1850). (Det) sägs ibland hans hy / förvänds till bly. Ossian-Nilsson Ork. 26 (1907). — särsk. (†): förvandla l. förbyta (vara l. gods i pänningar), byta ut (ngt mot ngt). GR 2: 147 (1525). Tu må lathe uthskeppe någre tolffter sågebräder till att förbythe och förvende udi humble och salltt. Därs. 29: 494 (1560). Hwadh som the hafwe att aflathe, thet kunde the icke förwände i Penninger. Stiernman Com. 1: 552 (1610). DA 1771, nr 5, s. 2. Rabenius Kam. § 437 (1832).
9) (numera i sht i högre, särsk. religiös stil) snedvrida; förvränga; förvanska, förfalska; vränga (rätten). Tu later icke vthaff ath förwända herrans rätta wäghar. Apg. 13: 10 (NT 1526; Bib. 1917: förvrida). Någhre äro the idher förwilla, och wilia förwenda Christi euangelium. Gal. 1: 7 (Därs.; ännu i Bib. 1917). Med bedrägeri förstår jag sanningens upsåteliga förvändande, til egen nytta eller annans skada. Nehrman JurCr. 362 (1756). I aflägsna skogsbyggder får man ännu .. höra gammalt vidskepligt bondfolk läsa Latinska böner, dock så förvända, att man knappt kan gissa sig till, hvad de fordom betydde. Fryxell Ber. 3: 120 (1828). En oriktig (interpunktion) .. förmörkar eller alldeles förvänder meningen. Enberg SvSpr. 312 (1836). Väck .. alla sakförare, att de icke förvända rätten. Hb. 1894, s. 74.
10) (†) misstolka, vantolka, misstyda, missuppfatta (ett yttrande o. d.). Then ordinantia som nyligast skede j vesteras .. varder aff somligom illa forstånden och foruend efrå thet sinne och mening som wij .. therutinnan haffde. GR 4: 309 (1527). Påståendes det apothecaren hans ord förvändt, och till annat uttydt än hans mening varit. VRP 21/2 1736. Atterbom PhilH 225 (1835). Cavallin (1875; med hänv. till förtyda).
11) (†) översätta; vanl. med prep. på (in på): översätta till. GR 4: 4 (1527). Johannes IX. .. hafwer förwänt någre Böker aff Gresko in på Latijn. Schroderus Os. 2: 508 (1635). Rudbeck Atl. 3: 653 (1698). Almqvist Amor. 134 (1822).
12) (†) vända, rikta, styra, dirigera (ngn l. ngt ngnstädes hän). Må i .. lathe platt vtaff lyse then Marcknadt ther stå pleger i gamble Lödisse, Forwendendis then handell jn tiill Nylösze. GR 11: 258 (1537). Därs. 21: 94 (1550).
Särsk. förb.: FÖRVÄNDA BORT. (†)
2) till 4: göra av med, slarva bort. Ett par kyrkovärdar (hade) ”förvändt bort kyrkiones böcker ..”. KyrkohÅ 1914, s. 230 (1650). —
FÖRVÄNDA OM. (†) förbyta (ngt) i dess motsats; jfr FÖRVÄNDA, v.2 6. Thet giorde oss allom .. ett stoort hopp, att H. K. N. skulle blifva bättre. Men Herren Gudh förvände thet hoppet snaarliga om. HH 20: 146 (c. 1565).
2) till 6.
a) till 6 c: bakvändhet; absurditet. Tegnér (WB) 8: 375 (1839). Komedien .. sysselsätter sig med hvardagslifvet, med förvillelser och förvändheter af mera oskadlig natur. NF 14: 1372 (1890).
b) (i högre, särsk. religiös stil, mindre br.) till 6 d: (moraliskt) fördärv; depravation; perversitet. Boström 2: 468 (1842). I sina ”Provinciales” uppvisar han (dvs. Pascal) .. all den moraliska förvändhet, som vidlåder jesuiterna. NF 5: 260 (1881). Larsson Id. 33 (1908).
Spoiler title
Spoiler content