SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
BRIO bri4ω, r.; best. -n.
Etymologi
[af it. brio]
lif(lighet), eld, glöd; kläm, fart, schvung; urspr. bl. i fråga om utförandet af musikstycke; särsk. [it. con brio] i uttr. med brio. Envallsson MusLex. (1802). Återgifvandet af (uppsatsen) .. har en viss ”brio”. Wirsén Krit. 246 (1890, 1901). Han spelade .. piano med en öfverlägsen brio. SvD(L) 1903, nr 283, s. 5. (Tegnérs Nore) är skriven med utomordentlig brio. Böök Tegnér 1: 503 (1917).
Spoiler title
Spoiler content