SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
BRISA bri3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[afledn. af BRIS; jfr d. brise, v., t. brisen, eng. breeze, v.]
i sht sjöt. blåsa bris; fläkta; opers. l. med vinden ss. subj. Snart det börjar ock att brisa / Friskare ifrån sydvest. Oscar II I. 1: 55 (1858, 1885). Vinden började brisa. Berg Germ. 198 (1916). — oeg. om haf l. vatten; särsk. i p. pr. = BRISIG 2. Det brisande blå vattnet. Strindberg Giftas 1: 258 (1884). En vindlätt rörelse drog genom blommor och dofter / från det brisande hav. Österling Fränd. 2: 49 (1916).
Särskilda förbindelser: BRISA I10 4. börja blåsa (starkare) bris, friska i. Ekelöf Ordl. (1898; under bris).
BRISA PÅ10 4. brisa i. TIdr. 1882, s. 22.
BRISA UPP l. OPP10 4. börja blåsa bris, blåsa upp. På onsdags afton var det fullkomligt lugnt men under natten brisade det upp från SV. GHT 1910, nr 220, s. 8.
Spoiler title
Spoiler content