BRISANT brisaŋ4t, äfv. -an4t, adj. l. sbst. r.; ss. adj. -are, n. o. adv. =; ss. sbst. best. -en, pl. -er.
Etymologi
[af t. brisant, af (det i fr. i denna anv. icke brukade) fr. brisant, p. pr. af briser, bryta, krossa. Jfr BRISANS]
I. adj.: hastigt o. häftigt exploderande. NF 4: 893 (1881). Brisanta sprängämnen, såsom bomullskrut, dynamit eller dylikt. 2UB 3: 266 (1897).
II. sbst.: brisant sprängämne. Vid fördämda laddningar kan man begagna krut eller brisanter. LbFältarb. II. 3. 10 (1885).
Ssgr (till I l. II; jfr ssgrna under BRISANS): BRISANT-GRANAT. —
-LADDAD, p. adj. —
-LADDNING. konkret. —
-PROJEKTIL.
