[fsv. brok, pl. bröker; jfr sv. dial. brok, d. brog, isl. brók, fsax. brōk, fht. bruoh (t. bruch), feng. brōc, pl. brēc (hvartill eng. breeches, knäbyxor). Jfr BRACKA,BROK, sbst.2,BROKIG]
1) (numera bl. arkaiserande) i sg. l. (numera oftast) i pl.: byxor. VarR 17(1538). När iagh om Morgonen war stånden op, / Förvthan brook iagh ååt Frwstugun lop. Messenius Sign. 5(1612). Torodd Torbrandsson .. kunde (icke) få af sig sina brokor, som voro genomdränkta af blod från ett stort sår han fått i en strid. PT 1913, nr 162 A, s. 3.— särsk.
a) i ordspr. Aff lijtet Kläde blifwer en trång Brook. Grubb 6(1665). Bättre gåå en lijten krook, än wäta sin brook. Dens. 78.
b) [jfr BYX-RÄDD, -ÅNGEST] i uttr. som beteckna att ngn är ängslig l. rädd. Orden äre förmyckit stoor, / I broken hoos tigh bäffuan boor. Messenius Sign. 26(1612). Jÿthens Brock hun bäfwar. Visb. 1: 137(c. 1620). Hiertat låg i brook. Moræus Schonæus 457(c. 1685). De stolte .. herrarne darra i brokerna! Lundegård DrMarg. 2: 51(1906).
2) (†) om det som skyles af byxorna: underlif; äfv.: genitalia. Schenberg(1739). Serenius(1741). Lind(1749).
Ssgr (till 1): BROK-BÄLTE. [fsv. brokabälte] (†) lifrem hvarmed byxorna hållas uppe. Then som håller annors värja medan han löser sit brokbällte, är then andra undergifven. Björner Hrolf 53(1737). —
SAOB
