publicerad: 1922
BROKAD brωka4d l. bro- l. brå-, ngn gg (i bet. 2 alltid) BROKAT -ka4t, r. l. m., äfv. n. (1Saml. 4: 406 (1774), SAOL (1900)); best. -en, ss. n. -et; pl. (i bet. olika slags brokad) -er.
Ordformer
(ofta, i sht förr, skrifvet brocade, brokade. — broqu- (broqw-) 1641—1711. -ada 1641—1667. -ado 1678. -ard(e) c. 1710—1796. -art 1837. -at i bet. 1 1751—1905, i bet. 2 1888 osv.)
1) visst slags tjockt siden med inväfda (blom)mönster, oftast genomväfdt (inbroscheradt) med guld- l. silfvertrådar; jfr FINGER-, GYLLEN-, SILFVER-DUK. OxBr. 11: 747 (1640). Deras drägter voro af lysande brocad. Stiernstolpe DQ 4: 259 (1819). I äkta brokad löpa mönstertrådarna icke öfver tygets hela bredd, utan omvikas för besparing af det dyrbara materialet vid figurernas konturer. 2NF (1905). — jfr GULD-, SIDEN-, SILFVER-BROKAD m. fl.
2) benämning på vissa pulveriserade bronsfärger för dekorativa ändamål. Ekenberg (o. Landin) 96 (1888).
(jfr 2) -FÄRG. tekn. visst slags pappersfärg. Kristall- eller brokadfärger, som uppstå genom blandning af färglösningar med finpulveriserade metaller, metallegeringar eller glimmer. 2UB 8: 169 (1900). —
(2) -KRISTALLFÄRG. Brokat-kristallfärg användes som surrogat för metallbronser och består af finpulveriserad glimmer, färgad med anilinfärger. 2NF (1905). —
B (†): BROKADS-KLÄNNING, -MÖSSA, se A.
Spoiler title
Spoiler content