BRYGD, bryg4d, sbst.1, r. l. f. (m. Sahlstedt, ÖoL (1852)); best. -en; pl. -er 32.
1) handlingen att brygga; särsk. om hela förloppet en enskild gång då man brygger; konkret, om den på en gång färdigberedda (under beredning varande) varan med särsk. tanke på dess beskaffenhet; mera tillfälligt i fråga om annan dryck än jäst maltdryck (jfr BRYGGA, v.1 2). Bryggerskan för en brygd ööll hon brygger Och står henne well före Schall haffue .. 3 öre. Skråordn. 323 (1546). Tag vårt sällskap i ditt skygd: / Skänk oss af din varma brygd. Bellman 3: 173 (1769, 1790; till en krögare). Lenngren (SVS) 1: 31 (1777; se under BRYGG). Mindre bryggerier, der en, högst två, brygder på dagen komma i fråga. Lindberg Ölbr. 52 (1885). — jfr HEM-, HUSBEHOFS-, JUL-, MJÖD-, PORTER-, PUNSCH-, SALU-, ÄTTIK-, ÖL-BRYGD m. fl.
