publicerad: 1924
BÅRD bå4rd, sbst.1, r. l. m. (f. ÖoL (1852)) ((†) n. (i bet. 1 b) Bergman SmSkr. 116 (1825), Öman Ungd. 166 (1889)); best. -en; pl. -er, ss. n. äfv. = ((†) -ar SvMerc. 3: 644 (1757), Dahlbom Insekt. 152 (1837: vingbordar)); l. (särsk. i bet. 4, numera bl. ngn gg starkt bygdemålsfärgadt) BÅRDA bå3rda2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(bård DA 1808, nr 41, s. 12, osv. bord(h) GR 11: 248 (1537), 2NF 25: 1362 (1917). boord FörtHertJohLösegend. 1563, s. 80. bort Stämpelordn. 1687, s. A 3 a (: Bort-Lindband). bål Förordn. 10/11 1756, s. A 3 b, Bergman SmSkr. 207 (1845). boln, sg. best. Weise 1: 214 (1769; i bet. 1 b). — bårda Möller 1: 196 (1755), Hyltén-Cavallius Vär. 2: 246 (1868). bord(h)a GR 8: 350 (1533), Hörlén GSed. 98 (1914). boorda 2Mos. 28: 32 (Bib. 1541), Dahlstierna (SVS) 107 (1697). bourda VDAkt. 1691, nr 93 (: sammetz bourda). borde GR 8: 100 (1532), Gynther ConvHlex. (1845))
Etymologi
[fsv. bordha, band af silke o. guldtråd; jfr sv. dial. (Skåne, Hall., Blek., Södermanl.) borda, bora, sammetsband till prydnad på kläder l. till hårprydnad för kvinnor; sannol. liksom ä. d. borde, d. bort, fnor. (silki)borða, af mnt. borde, garnering; jfr isl. borði, väfd bonad, fht. borto, t. borte, band l. besättning af guldtråd o. silke, feng. borda, garnering. Ordet, som är en afledning af BORD i bet. rand, kant, har möjl. påverkats af det af germ. borð- lånade fr. bord. Med afs. på formen bål (bol) jfr gård : gål m. fl.]
1) (†; se dock nedan under b) i allm.: kant, rand. Verelius 31 (1681). Bord .. betyder .. bredd, rand, yttersta kanten af it ting. Spegel (1712). Pfeiffer (1837). — särsk.
a) strand, strandbrädd. JCederhielm (1708) i KKD 6: 134. Vid första inloppet (i Torshälla ström) är utsigten mindre behagelig. Sedan möta flackländiga ängar med plattaste border. Fischerström Mäl. 60 (1785).
b) (numera knappast br.) om hattbrätte. LMil. 4: 655 (1695). En hatt med låg kulle och ovanligt breda bårder. Blanche Våln. 9 (1847). WoH (1904; med hänvisning till brätte). — jfr HATT-BÅRD.
2) ram, infattning. Möller (1790). Brunius Metr. 201 (1836). Omkring fönster och dörrar (i Holland) äro breda, hvita bårder målade. Torpson Eur. 1: 213 (1895). — särsk.
a) bokb. å bokband. Bandet består af mörkbrunt kalfskinn med en blindprässad, rätt bred bård. Walde Krigsb. 1: 273 (1916).
b) om yttre, smal begränsning af mark o. d. En gångbar bård af tuktad sten utmed backens norra sida. PT 1903, nr 197, s. 2. Ön .. med sin bård af bländhvit sand. Engström Kryss 101 (1912).
c) bleckslag. om upphöjd (l. insänkt) rand i bleckarbete. Border eller listformiga teckningar kunna .. (medelst vals) fortare och fullkomligare frambringas, än genom .. sickdockan. Scheutz Bleckarb. 52 (1849).
3) i tyg l. dyl.: yttre kant l. rand åstadkommen gm sömnad l. brodering o. d. l. gm skiljaktig väfnad l. gm tryckning l. gm påsydt band; stundom närmande sig bet.: bräm; äfv. om dylik afstickande rand i det inre af tygets yta. Offuerst mitt på .. (”lifkjorteln”) skal wara itt halssmogh, och een boorda omkring halssmoghet tilhopa fållat. 2Mos. 28: 32 (Bib. 1541; Bib. 1917: vävd kant). En svart Merino-Shawl med iväfd bård. DA 1824, nr 5, s. 5. (Maria) sömmar en linda med blodröd bård. Rydberg Dikt. 2: 19 (1891). — jfr BLAD-, BLOM-, GULD-, PÄRL-, SAMMETS-, SILKES-BÅRD m. fl. — i öfverförd anv. Vingarne (på fjärilen äro) .. ofvan klart rödgula med svart borda och blåvattrade flikar. Dahlbom Insekt. 151 (1837).
4) om för prydnad afsedt (afsedd), af mer l. mindre dyrbart material förfärdigad(t) band l. tygremsa l. dyl.; särsk. om band som är afsedt att blifva fastsydt vid klädesplagg l. dyl. för att bilda en bård (i bet. 3); förr stundom liktydigt med: galon. Tu hell stycker gyllene bordor .. thet ene stycke vm .. (1 1/2) finger brett thet andre någet lithet smalerne. GR 8: 350 (1533). Twenne .. (konungens) Drängier .. vthi rödt Samwet (dvs. sammet) och gyldene Border på thet kosteligste beprydde. Girs E14 49 (c. 1630). En liten bårda af silke och silfver. Möller 1: 196 (1755). Röda bårder kantade den randiga kjorteln. Lagerlöf Länk. 80 (1894). — jfr BAND-, GULD-, PÄRL-, SAMMETS-, SILKES-BÅRD m. fl. — särsk.
a) (†) skärp, bälte. GR 8: 100 (1532). I Urshults socken (1749) buro qvinnfolken omkring midjan en lista, band eller bårda. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 245 (1868).
b) (†) till hårprydnad för kvinnor afsedt band. Drängen (har) gijffvet Pijgan .. Een bordha eller hårbandh. VDAkt. 1697, nr 401. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 246 (1868).
5) färgtryckt pappersremsa afsedd att klistras i kanten af papperstapet för att markera skillnaden mellan tapeten o. tak l. icke tapetklädd muryta. Diverse målade papper och Bårder. BoupptVäxiö 1814. BtRiksdP 1904, 1 Saml. II. 1: nr 11, s. 4. — jfr TAPET-BÅRD.
Ssgr: A: (jfr 4) BÅRD-BAND. band afsedt att användas ss. bård. DA 1824, nr 218, s. 4. Kofta .., prydd med knappar, samt bårdband i sammet och siden. SthmModej. 1856, s. 30. —
-HATT. (bårda- (i bet. 2))
2) (förr) till 4: till den manliga folkdräkten i Skåne hörande hatt med vidfäst sammetsband. Bruzelius Allmogel. 67 (1876). —
(3 o. 4) -MÖNSTER. särsk. i motsats till ytmönster. Ekenmark Minnesb. 16 (1828). Man (lärde) sig att använda de orientaliska väfnadernas bårdmönster i klädningarne. Kleen Kvinn. 36 (1910). —
(4) -TRÖJA. (bårda- 1876. bårde- 1908) (förr) till den kvinnliga folkdräkten i vissa delar af Skåne hörande klädesplagg försedt med kulörta sidenband. Bruzelius Allmogel. 32 (1876). Karlin KultM 29 (1888).
B (numera bl. starkt bygdemålsfärgadt): BÅRDA-HATT, -TRÖJA, se A.
C (†): BÅRDE-LÅS, -TRÖJA, se A.
Afledn.: BÅRDA, v. (föga br.; se dock slutet) till 2 o. 3: förse med bård, kanta. Schroderus Pac. 69 (1616). Den röda, med ett guldstickadt band bårdade lufvan. Rydberg Vap. 271 (1891). jfr BEBÅRDA. särsk. (fullt br.) bleckslag. till 2 c. Vid bårdning upphöjes kanten vinkelrätt till en kant eller bård. AHB 139: 27 (1890).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content