SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
BÄNDSEL bän4dsel l. BÄNTSEL bänt4sel l. BÄNSEL bän4sel, r. l. m. ((†) n. Deleen (1829)); best. -n, ngn gg -slen (ss. n. -slet); pl. -slar32, stundom, i sht i Skåne, 40.
Ordformer
(bänds- Deleen (1829) osv. bäns(s)- Rajalin Skiepzb. 236 (1730) osv. bänts- (-e-) Rosenfeldt Tourville 73 (1698) osv. — bändslen, pl., trol. till en icke uppvisad sg. bändsle. PT 1901, nr 302, s. 3)
Etymologi
[liksom d. bændsel af nt. ben(d)sel l. holl. bensel (-zel), biformer till nt. resp. holl. bindsel, till sitt ursprung samma ord som BINDSEL (se BINDSLE)]
sjöt. bindning som fast förenar tvenne (delar af samma) tåg l. dyl. o. som utgöres af en medelst rundslag åtdragen smäcker tross l. lina; äfv.: smäcker lina l. tågända l. sladd l. dyl. som kan användas till dylik bindning. Rajalin Skiepzb. 236 (1730). Bänslar förekomma af olika slag, såsom: enkel bänsel .. med ett hvarf slag; dubbel bänsel .. med två hvarf slag. UFlott. 2: 56 (1881). Bänslarne om harpunens klor hade tyvärr lossnat af vattnets motstånd. SDS 1896, nr 474, s. 2. Råseglen fästas .. vid (”slås under”) rårna .. genom bäntslar eller smäckra sladdar vid de öfre hörnen. Wrangel SvFlBok 73 (1898). Den engelske tulltjänstemannen kännes igen på .. bläckflaskan, som med en bändsel sitter fästad vid rockuppslaget. Stenfelt Skepp. 169 (1903). Knif med bäntsel. UFlott. 1: 99 (1903). — jfr DUBBEL-, HJÄRT-, KRYSS-, LIF-, NOCK-, RUND-, SLADD-, TUSENBENS-, ÖGON-BÄNDSEL m. fl.
Ssgr: BÄNDSEL-LINA. sjöt. ett slags trosslaget smäckert tågvirke som användes till bändsel. Frick o. Trolle 25 (1872). —
-SLADD. sjöt. Frick o. Trolle 51 (1872). —
-STÅND. sjöt. det ställe där en bändsel sitter l. bör påläggas. Boström Tackl. 30 (1840).
Afledn.: BÄNDSLA l. BÄNTSLA l. BÄNSLA, v.; -ing (stundom mer l. mindre konkret). sjöt. medelst bändsel fast förena (tvenne tåg l. delar af samma tåg l. dyl.), förse med bändsel. Serenius Qqq 3 a (1734). jfr FAST-BÄNDSLA. särsk. i uttr. bändsladt öga, af bändsel fasthållen ögla. Oxenstierna Vanderdecken 57 (1865). Då ett ”öga” .. bildas på det sättet att tågets ända böjes tillbaka långs tåget, till hvilket den fästes med jämna tvärlöpande slag af en smäcker lina, kallas sammanbindningen en ögonbänsel och ögat ett ”bänsladt öga”. NF 18: 606 (1894).
Särsk. förb.: bändsla fast. fastgöra (ngt) medelst påläggande af bändsel. Platen Glascock 1: 287 (1836).
bändsla (till)samman(s). förena medelst påläggande af bändsel. De olika parterna (af surrningen) halas alltid väl styfva och bäntslas tillsammans. Witt Skeppsb. 303 (1863).
Spoiler title
Spoiler content