SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1925  
-BÖDIG, adj., bl. ss. senare led i vissa lånord.
Etymologi
[fsv. ivirbudugher (äfv. ouer-, öffuer- resp. -bodugh(er)), -bödugh(er), -bödigh(er)); liksom d. -bødig väl från en omljudd mnt. form motsv. t. -bötig (af t. bieten, se BJUDA); jfr mnt. overbodich, holl. overbodig]
(†) som erbjuder sig, som tillbjuder ngt. — jfr ER-, TJÄNST-, ÄRE-, ÖFVER-BÖDIG.
Spoiler title