CENTEN sänte4n l. sen-, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr mht. zente, zenten, m., af mlat. centena, f., namn på en vikt (urspr. 100 skålpund), hundratal, af lat. centena, n. pl., som innehåller hundra på hvarje, af centenus, adj., hundrafaldig, af centum (se CENT, sbst.1); jfr äfv. fr. centaine]
(förr) inom glasmästaryrket vid räkning af fönsterglas använd stycketalsbeteckning: benämning på 60 (urspr. 100?) stycken. En kista glas (utgör) .. 6 till 12 centener; 1 centen (utgör) .. 5 skof, 60 rutor. Meddel. fr. Nord. mus. 1893—1894, s. 5.
Anm. Det hos Schroderus Comen. 765 (1640, 1647) samt hos Lind (1749) förek. centen med bet. ”centner” är måhända, trots de ofvan anförda motsvarigheterna i främmande spr., rättast att förklara ss. en stympning af CENT(E)NER, hvilken uppstått därigenom, att ändelsen -er fattats ss. pl.-ändelse.
