SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1904  
CENTAUR sänta͡u4r l. sen-, äfv. -a͡ω4r, stundom (utan diftongisering) -a4ɯr l. -a4ur l. -a4ɯr l. -a4ur, ngn gg -aɯ4r (sänntaúr Dalin); äfv. (i sht i senare tid) KENTAUR känta͡u4r osv.; i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 m. l. r.; best. -en, äfv. -n (Andersson Grek. sag. 54 (1895)); pl. -er.
Ordformer
(centaur Ehrenadler Tel. 16 (1723), Wennerdahl Lex. myth. 144 (1748) osv. kentaur Gumælius Passow (1841, under κένταυρος), Centerwall Mytol. 255 (1897) m. fl. centauer Linder Regl. 37 (1886), NF 15: 563 (1891). Anm. I ä. tid förekom ordet, liksom ännu ngn gg i bet. 2 (dit strax nedan anförda språkprof, utom det första, höra), äfv. i lat. form (förr stundom med fullständig lat. böjning). Eurythus .. En aff Centauris. Lex. Linc. (1640). Centaurus. Spegel Guds verk 163 (1685). Centauri klara (stjärna) i foten (dvs. den klara stjärnan i foten af centauren). Corvin Styrm. 192 (1756). Klingwall Uranogr. 49 (1810). Björkman (1889))
Etymologi
[jfr t. centaur, kentaur, eng. centaur, fr. centaure, af lat. centaurus, af gr. κένταυρος. Κένταυροι omtalas hos Homerus ss. en i Tessalien boende vild folkstam; de framställas af senare förf. ss. mytiska väsen, till hälften människor, till hälften hästar. Jfr ARUN]
1) i grekiska mytologien: dubbelvarelse af människa o. häst, vanl. framställd i form af en häst hvars hals o. hufvud ersatts af en människas hufvud, hals, armar o. bål till midjan. Centaurerne voro halfve Menniskior och halfve Hästar Ixionis Söner som Poeterne dichta. Ehrenadler Tel. 16 (1723). Courage! sådan Nymph, till ömhet hon förbyter / Båd' häxor, gastar, troll, centaurer, troglodyter. Bellman 1: 162 (1771). En qvinlig Kentaur. Melin Gr. lex. (1845, under κενταυρίς). (Korstolens gafvelstycke) har å den inre sidan en centaur, som, svängande en liljeprydd svans, håller i hvarje hand en ringklocka. Brunius Sk. k. 567 (1850). Det är i synnerhet kentaurernas strid med lapitherna vid Hippodameias bröllop .. som lockade bildhuggarna. Centerwall Mytol. 257 (1897). jfr HIPPO-CENTAUR. — i jämförelse. I sadeln var han fastgrodd / Och tumlade sin häst så underbart / Som en centaur med springarn införlifvad. Hagberg Shaksp. 1: 408 (1847). — oeg. o. bildl. I andra delen (af Markalls sömnlösa-nätter) förevisades han (dvs. P. A. Wallmark) som ett slags centaur, hälften åsna, hälften riddare, under namn af Paw. Sturzen-Becker S. arb. 1: 9 (1845, 1861). Lysander Skr. 141 (1864).
Anm. Såsom mer l. mindre tillfälliga femininbildningar till centaur förekomma centauressa [jfr fr. centauresse] o. centaurinna. Zeuxis hade målat en Centaurinna, som gaf di åt två Hippocentaurer. Deleen Fabell. 1: 241 (1831). O. Strandmans lilla landskap, med en centauressa, som jagar en centaur. C. R. Nyblom i PT 1897, nr 28, s. 3.
2) astr. i best. form, namn på en på södra stjärnhimlen belägen stjärnbild. Kjellin Astr. 39 (1822). Lindhagen Astr. 626 (1858). Af de nu osynliga (stjärnbilderna äro) Södra korset och Centauren .. de märkligaste som då (dvs. om 10,000 år) komma att höja sig öfver vår horisont. Dunér Astr. 44 (1899).
Ssgr (till 1): CENTAUR-, äfv. KENTAUR-ARTAD03~20. Gumælius Passow (1841, under κενταυρικός).
-FAMILJ~02. Deleen Fabell. 1: 241 (1831).
-GESTALT~02. —
-HONA~20. Deleen Fabell. 1: 241 (1831).
-STRID~2. jfr språkprofvet från Centerwall ofvan under 1. Gumælius Passow (1841, under κενταυρομαχία). Laurin Konsth. 27 (1900).
Spoiler title